Ansedel Olof Johansson

1650-

Levnadsbeskrivning

Från Kråken 20

Ur Nordmalings första Husförhörslängd (1704-1729). Här finns Olof och Margareta samt 5 av barnen. Olof var väl för liten att noteras: Nordmaling (AC, Y) AI:1 (1704-1729) Bild 13 / sid 6 (AID: v139493.b13.s6, NAD: SE/HLA/1010141)

DBN1687,26/10,§12:Hustru Karin Hansdotter ifrån Mösiön klagade över sin Man Mats Mattsson i Miösiö, att han henne slagit och illa hanterat för andra Quinnfolks skull, så att hon på 2 1/2 års tid har måst vara ifrån honom. Sade Man och pigan Karin legat tillhopa, vilket berättat blev av en annan piga Anna Påhlsdotter i Bergsjö, som måste fly undan honom, och då jag kom dit fann jag dem ligga tillsammans, där Nyåkers Anders också låg tillhopa med en annan piga, Karin. En afton visade han mig ifrån sig att ligga hos sin syster i Rigan, sägandes, gå och ligg var du vill, jag ser mig fuller om själv. Vår säng var tom i stugan, och han går upp i Loftet att lägga sig tillhopa med pigan. Matts Mattsson tillstod att förliden våras 2 år sedan låg han tillhopa i Loftet och Anders Mårtensson Nyåker och tvenne stycken pigor, nämligen: Karin Pehrsdotter ifrån Hummelholm och Karin Hindrichsdotter ifrån Mullsiön. Således att de alla 4 lågo tillsammans på ett ställe, Anders och jag mitt uti, och en piga på vardera sidan. Tillfälle därtill var det att de varit i Fjället till fiske tillika med Olof Larsson i Brassbacka och Olof Johansson i Orrböle, och som vi intet fingo alla rum i stugan att ligga, gick vi uti Loftet. Hustru Karin sade att i Stugan var 2 stycken sängar, i den ena låg 2 karlar, men den andra stod tom. Mats Mattsson sade att pigan Karin Pehrsdotter som låg honom närmast var Anders Mårtenssons svägerska. Annica Påhlsdotter låg också en liten stund hos dem, men som det var trångt gick hon dädan. Hustru Karin sade att pigan Anna kunde intet höra på deras låt, därför kom hon till mig i Rigan, och sade mig att de låg tillhopa. Matts Mattsson frågades varför han icke lade sig i sin säng hos hustrun, så hade pigan fått rum? Svarade att han det gjorde för sina vänner som lågo i sängen. Hustru Karin sade att karlarna låg intet i deras säng, utan i den andra. Matts Mattsson frågades, varför han icke lade sig hos hustrun där hon låg, efter det var trångt, så att den andra pigan måste fly. Svarade att han menade det vara lika gott var han låg. Härpå efterfrågades pigan Anna Pehrsdotter som intet tillstädes var, ej heller var Anders Mårtensson tillstädes, Olof Johansson i Ohrböle och Olof Larsson i Brassbacka var ej heller tillstädes. Hustru Karin sade också, att Man hade efter sitt umgäge med deras tjänstepiga Karin längre tillbaka, som dem i 2 års tid och på det tredje tjänte, för vilken piga han mig ofta slog. När jag talte henne till, svarade hon mig, jag är intet rädd för dig, vi är syskonbarn tillhopa, detsamma sade hon också (jag) fann dem ofta att ligga tillhopa. En gång gick jag ut ur sängen ut på marken, för hettans skull i stugan, när jag kom in tillbaka igen, så har Mats gått i andra sängen till pigan Karin, och hans syster lagt sig i vår säng istället igen. Då jag frågade vad det skall vara för byte, svarade det sig intet vara rädd för mig. Då jag sade, så har jag intet göra här mera, går så ut från dem och lägger mig i höladan, tordes intet eller stort tala där om. Så ofta som jag talte därom, svarade han mig, jag lägger mig var jag vill, och han sade sig intet vara rädd, det vi gör skall vi svara för. Mats Mattsons fader Mats Olofsson berättade att denna piga hette Karin Olofsdotter, född i Grundtjärn i Anundsjö socken, och skall för tiden tjäna hos Prästen vid Åsele Lappkyrka. Mats Mattsson sade sig aldrig med denna Karin legat tillhopa utom om helgdagarna kunde han någon gång kasta sig vidöppen i sängen till henne där hon låg. Hustru Karin frågades om några mera folk var i samma hus tillhopa med dem? Svarade ingen annan än denna tjänstepiga. Svärfolket låg i en bod för sig själv. Hustru Karin itererade sin klagan att han obarmhärtigt henne slagit, vartill Mats nekade. Hustru Karin påförde honom, en gång på änget med harvskaftet sig så illa på ryggen slagit att hon ännu har känning därav. En gång när de följdes till Laxvånorna, då han slog mig vid örat med bössan så att jag drog över ändan, och då jag ville resa mig upp, spönt (sparkade) han mig i mun med skon. Mats sade att han allena stötte henne ifrån sig med harvskaftet, efter hon sade att jag förfarit allt det hon äger, och med bössan stötte jag henne allena ifrån mig då hon först lastade mig hålla av andra kvinnfolk. En gång vid Ån slog han mig med spaden ? väldigt illa. Mats kunde det intet undfalla, men sade att han näpste henne för sin otidighet. Hustru Karin sade att han tog henne i föttren, höll dem i vädret och huvudet neråt piskade mig så länge på kroppen som han orkade. Ytterligare klagade hon att han vridit armen utur led på henne, den hon inför Modern visade illa medfaren. Mats sade sig det intet i vredesmod gjort, utan av tillfälle han höll på ändra en släde skulle hon hålla i stången, och som hon intet höll rätt, tog jag henne i handen, då hon strax klagade sig, men intet gjorde jag det av vilja eller vredesmod. Hustru Karin sade att han höll på och trätte på mig länge före, men intet har det tillräknat om han icke sedan så illa hanterat för det jag intet orkat så mycket arbeta som han ville. Förutom detta slog han mig en gång i huvudet så att jag blödde i 2 dygn, och så när dött sin kos. Hustru Karin frågades om hon intet med sin Man vill förenas, och om han lovar bättring komma till honom igen? Svarade Nej, och att hon intet dristar sig därtill efter han så okristligen mig hanterat, är rädd han tager livet av mig. Mats Mattsson tyckte väl sig hårt hanterat hustrun, men aldrig så illa som hon klagar, vilket är skett för den skull att han var mycket ............ och höll sig för andra kvinnfolk

Ytterligare angavs att denne Mats Mattsson är kommen i rykte för en annan piga, Brita Joensdotter i Agnäset vilket grannarna i Agnäset berättat och pigans Moder sig klagat för Cappelanen Hr. Jone att de stängt dörren igen om sig och legat tillhopa. Mats Mattsson nekade alldeles att han på något rum legat tillsammans med Brytha. Brytha Joensdotter tillstädes nekade sig också legat tillhopa med Mats Mattsson, dock tillstod hon omsider, att han någon gång har kunnat kastat mig upp i sängen. En gång låg jag i samma stuga med honom, då en Getflicka låg hos mig i andra sängen och Mats låg för sig själv i en säng. Getflickan Annicha Erichsdotter om sina 16 år, berättade att förliden sommar före Pingsthelgen, kom hon till att ligga hos pigan Brytha Joensdotter i Hustru Sislas gård i Agnäset i herrstugan. Om morgon då det begynte lysa kom Mats Mattsson in och bar sina kläder, kastade dem i andra sängen och lade sig till Brytha i vår säng. När han litet legat lade han sig på henne och gjorde som de två? .......... kunde göra. Jag tordes intet röra mig, utan när de beställt, gick jag ifrån dem. När jag kom på golvet skulle han låtsas raska efter mig och vilja ta mig fast, då jag lopp ut på gården, där jag stod en stund i regnet och han i dörren. Sedan han gick in tillbaka, gick jag i andra stugan, då folket höll på att göra upp elden. Sade allt för ingen förrän efter Pingsthelgen, då sade jag för Brythas moder och min Matmoder hustru Sisla i Agnäset. Brytha sade henne vittna en osanning. Annicka Erichsdotter berättade också en annan gång kom de i herrstugan, och då kastade han Mats först Brytha i sängen, sedan mig, jag klev genast över balken i andra sängen, och blev där liggande. Brytha låg kvar hos Mats, men hur länge vet jag inte, ty jag var trött och somnade in. När hon kom till mig och lade sig, vaknade jag upp. Brytha tillstod att hon blev kastad upp i sängen, låg där allenast något litet efter och handslits. Brytha frågades vad hon där hade att beställa? Svarade att hon bäddade åt Mats Mattsson, och i detsamma kastade han henne upp i sängen.

Matmodern hustru Sisla efter avlagd Ed, vittnade att Brytha Olofsdotter (SEJ ANM:Bör vara Brita Jonsdotter) tjänat mig i 2 års tid och Mats Mattsson var hos mig i tjänst ifrån något före Påsk till över Midsommarren, om aftnarna höll han på och talade med Brytha vid spisen, och kastade henne några gånger i sängen, men hon låg där allenast en liten stund var gången, då Modern sade åt henne att det intet tjänte hon skulle ligga tillhopa med en Gift Man, då jag och min Moster, hennes Moder satt de vid spisen om aftonen efteråt, och då kastade han henne upp i sängen, som sagt är, men om de hade någon beställning med varandra vet jag intet. Efter det begynte drypa i Stugan, bäddade Mats Mattsson åt sig i andra Stugan, och dit lade hon sig också hos honom. En natt när hon kom ifrån honom vid pass midnattstiden, var modern ond på henne och ville slå henne. En gång låg Getflickan där hos dem, därom hon kan berätta.En natt kom jag utgåendes, då låg han ock i andra stugan, och en av dem for över sängbalken, vilkendera det var vet jag intet, tordes intet gå in till dem. När jag och Modern talte dem till, blevo de ondsinta och gav oss elakt besked. Bäddade sig till honom i andra stugan, skulle eljest ligga hos sin Moder. Höllo så på intill dess folket begynte tala om dem. Över Pingst helgen var de allena hemma, jag och Modern gick till Kyrkan Pigst lördagen och om fjärdedagen kom vi hem igen. Upprepade sin förra bekännelse, Nämligen: Att en natt låg Brytha hos honom då Getflickan låg där med, andra natten låg hon där allena med honom, då jag kom ut och hörde dem. En natt var hon där till midnatten, då Modern ville slå henne när hon kom ifrån honom. Annicka frågades om hon blev varse om de lågo tillhopa om Pingsthelgen medan Matmodern var borta. Svarade att över Pingsthelgen låg jag i matmoderns säng, Brytha i sin säng och Mats Mattsson låg i samma stuga i sin säng. att de gingo till varandra blev jag inte varse. Påstod sin förra bekännelse att hon hörde Mats och Brytha i sin fulla beställning, och med hand i bok bad sig Gud så hjälpa som det sannfärdigt är.

Brytha förhölls bekänna sanningen, så väl som Mats Mattsson, men bägge nekade till beställningar med varandra, ändock de legat tillsammans en liten stund någon gång. Sedan avvisades parterna, och i anledning av domarereglerna sattes saken under Härads Nämnden att Mats Mattsson och Brytha Olofsdotter(SEJ ANM:Bör vara Brita Jonsdotter) antingen värja eller fälla, som sade sig dem intet värja kunde uti sådan beskaffenhet, utan snarare fälla till full beställning.

RESOLUTION:Medan Mats Mattsson 1/ Av sin egen hustru angivits för hor med en tjänstepiga, Karin Olofsdotter, jämväl för hor med en annan piga, Karin Pehrsdotter från Hummelholm med dem hon honom innetaget. 2/ Kommit i uppenbart rykte för en annan piga, Brytha Olofsdotter (SEJ ANM:Bör vara Brita Jonsdotter), som vittnen betygade icke allena mycket träget sammanlevat utan ock att vittne i full gärning dem sett och hört förliden sommar, och Mats Mattsson likväl ständigt nekar, tillika med Brytha Olofsdotter(SEJ ANM:Bör vara Brita Jonsdotter), och alla vittnen intet tillstädes är, så uppsattes saken till nästa Ting, dock skall Brytha Olofsdotter (SEJ ANM:Bör vara Brita Jonsdotter) av förståndiga hustrur synas om hon befinns havande eller några andra tecken av henne. 3/ och Mats Mattsson som så illa sin hustru hanterat, och för hor med så många är insinuerat, blir insatt till dess vittnen i den andra saken är avhörda, som nu intet tillstädes är.

AGN1698,2/11,§1:Jonas Nilsson i Lunde och Olof Johansson i Orrböle antogs till Nämndemän och avlade sin ämbets-Ed. Simon Jonsson i Möckling och Arnäs sockens tionderäknarna avlade sin Ed. Kungl. Majts. brev om tiggarna publicerades.

AGN1701,23/2,§16:Kyrkoherden i Nordmaling Vördige Hr. Pehr Arctedius genom Ländsman Bryngel Eriksson, tilltalte Per Mikaelsson från Brattfors om 25 daler 8 öre kmt. Mantalspenningar som han förlidna år 1700 i Maj utfodrat på Sockenskrivaren Erik Hansson Milds vägnar att antingen bevisa dem vara till Erich Hansson levererade eller dem betala, efter Kykoherden för samma penningar av sockenskrivaren fordras. Varpå Pehr Michellsson svarade att han en gång blev skickad av socken skrivaren Erich Hansson till Kyrkoherden att utfordra Mantalspenningarna, dem han efter sockenskrivarens sedel bekom och genast levererade till sockenskrivaren, som också dem kvitterade, och kvittensen bars till Kyrkoherden, det han själv emottog. Kan intet rättare minnas än det var förlidna vår kring Helg-Torsdagen, det Olof Larsson I Örsbäck även ville betyga. Men Sockenskrivaren Erich Hansson Mild sade dessa båda vara svågrar och Kyrkoherden förbundna. Därför han begärde att deras berättelse intet måtte antagas för något bevittnande, utan Kyrkoherden påläggas uppvisa kvittensen, som lär utvisa när levereringen skedde. Påstod att Pehr Michellsson aldrig mera än en gång levererat penningar för Kyrkoherden som var 1699 års Mantalspenningar och strax kvitterades. Pehr Michelsson tillstod att han allena en gång levererat penningar för Kyrkoherden till Sockenskrivaren och kvittensen strax tillbaka i Kyrkoherdens händer, men påstod att det var om Våren förlidet år 1700 kring helg-Torsdagen. Kyrkoherdens fullmäktige Bryniel Ersson sade Kyrkoherden tillstå att Pehr Michellsson bar honom kvittenset tillbaka, men säger det vara förkommet, uppviste här hos en kvittens på 25 daler 8 öre som Erich Hansson daterat den 11 September 1699 på 1699 års mantalspenningar, det Erich Hansson vederkändes och sade vara desamma penningar som Pehr Michellsson honom kvitterat, och andra Mantalspenningar av Kyrkoherden intet uppburet, utan för år 1700 resterar Kyrkoherden Mantalspenningarna. Pehr Michellsson och Olof Larsson påstodo sin förra talan, att levereringen skedde om Våren förlidet år 1700 kring helg-Torsdagen. Erich Hansson sade sådant så mycket mindre vara sant som han ändå inte var antagen av Söder-färdingen att uppbära några Mantalspenningar, utan blev först betingad därtill fjärdedag Pingst. Olof Eriksson i Lögdeå och Olof Johansson i Orrböle betygade att en Pingst hade Fjärdingen ändå ingen Fjärdingskarl, därför betingade de Erich Hansson Mild om fjärdedag Pingst att han skulle stå bi och uppbära Mantalspenningarna.RESOLUTION: Alldensyund Kyrkoherden Vördige Hr. Pehr Arctadius tillstår sig av Pehr Michellsson emottaget Pehr Hanssons kvittens på de levererade Mantalspenningarna, alltså har han Pehr Michellsson intet vidare över samma leverering att tilltala, utan om Kyrkoherden vill vara fri från 1700 års Mantalspenningar uppvise kvittens eller betala i följe av det 33 Capitlet Konunga balken ll.

AGN1702,27/8,§29:Tomas Andersson i Öre kom för Rätten och sade sig haft trenne Goda Män, nämligen; Olof Olofsson i Brattfors, Olof Ersson i Lögdeå och Olof Johansson i Orrböle som synat och skattat Pehr Swenssons nederlagda arbete på Svedjan han köpt undan hans hemman i anledning av fallna Dom dem emellan den 21 Mars 1699, begärandes i följe därav få Svedjan igen, som Pehr Swensson en så rund tid hindrat honom ifrån genom lovan att den vilja skatta för ett seland, honom till hjälp, det han intet gjort. Så ehuruväl Pehr Swensson intet kunde undfalla att han lovat hjälpa Thomas skatta 1 seland för Svedjan då han skulle fram på Tinget år 1700 om fasta, det Synemännen bevittna sant vara. Likväl medan han tycker det vara för svårt och han för Thomas ändå inte kan vara säker. Ej är han tillfreds att han för sitt nerlagda arbete varder betald efter en skälig värdering, och sade sig med den värderingen som dessa Gode Män gjort intet kunna vara nöjd, utan begärde en ny värdering. Så alldenstund Thomas Andersson ej heller hade den förra värderingen att uppvisa, som värderingsmännerna likväl säga sig till honom levererat, och nu intet kunna så noga minnas beskaffenheten i allt. Alltså blev Pehr Swensson beviljat en ny värdering, dock att han efter ingångna förening emellertid betalar för Svedjan 1 seland i Skatt, Thomas Andersson till hjälp, begynnandes år 1700 intill dess de blir fullkomligen skilda och Hemmanet av Lantmätaren revat, att synas må hur högt denna förbättring kan med rätta räknas.

AGN1701,23/2,§35:I saken mellan Olof Eriksson och Lars Eriksson i Lögdeå kärande, och drängen Hendrik Mattsson svarande angående Båtsmansstädja som tvistas om, är detta Rättens Dom: Det vill väl Hindrich Mattsson föregiva sig i dryckesmål ha mottaget en dubbel Svensk Daler av Olof Ersson i Lögde och Lars Ersson ibm. utan betingande att gå Båtsman för deras Rote. Men emedan Jacob Isaksson i Mo och Olof Johansson i Orrböle intyga att Hindrich Mattsson intet var mycket drucken då han den dubbla Svenska Dalern av Olof Ersson i Lögde uppbar på Båtsmanstjänsten, därhos Anders Andersson Moman och Mats Larsson Lustig attesterat att Hindrich Mattsson av dem begärt förslag på en god Rota, då de för honom namngivit Lögde-rotan och han därpå strax av Olof Ersson i Lögde mottaget i Städja en fyrdubbel Carolin, ty kan Rätten intet annat finna än Hindrich Mattsson bör stå sin Städja när husbonden varder förnöjder

AGN1703,9/3,§29:Tomas Andersson i Öre kom för Rätten och sade sig haft trenne Goda Män, nämligen; Olof Olofsson i Brattfors, Olof Ersson i Lögdeå och Olof Johansson i Orrböle som synat och skattat Pehr Swenssons nederlagda arbete på Svedjan han köpt undan hans hemman i anledning av fallna Dom dem emellan den 21 Mars 1699, begärandes i följe därav få Svedjan igen, som Pehr Swensson en så rund tid hindrat honom ifrån genom lovan att den vilja skatta för ett seland, honom till hjälp, det han intet gjort. Så ehuruväl Pehr Swensson intet kunde undfalla att han lovat hjälpa Thomas skatta 1 seland för Svedjan då han skulle fram på Tinget år 1700 om fasta, det Synemännen bevittna sant vara. Likväl medan han tycker det vara för svårt och han för Thomas ändå inte kan vara säker. Ej är han tillfreds att han för sitt nerlagda arbete varder betald efter en skälig värdering, och sade sig med den värderingen som dessa Gode Män gjort intet kunna vara nöjd, utan begärde en ny värdering. Så alldenstund Thomas Andersson ej heller hade den förra värderingen att uppvisa, som värderingsmännerna likväl säga sig till honom levererat, och nu intet kunna så noga minnas beskaffenheten i allt. Alltså blev Pehr Swensson beviljat en ny värdering, dock att han efter ingångna förening emellertid betalar för Svedjan 1 seland i Skatt, Thomas Andersson till hjälp, begynnandes år 1700 intill dess de blir fullkomligen skilda och Hemmanet av Lantmätaren revat, att synas må hur högt denna förbättring kan med rätta räknas.

AGN1706,19/2,§1:Anders Andersson i Älgsjö och Olof Johansson i Orrböle förlovades ur Nämnden och i deras ställe antogs Erik Håkansson i Vike och Sven Johansson i Ledusjö som avlade sin Nämndemans Ed. Sedan publicerades Kungl. Placaterna, allmogen till efterrättelse.

AGN1707,21/10,§8:Per Samuelsson i Aspeå mot köpman Pehr Pehrsson, intet tillstädes, därför han bötfälts att plikta 1 daler smt efter processen. Likaså en daler smt. för Olof Johansson i Orrböle.

AGN1707,21/10,§16:I saken mellan Oloff Johansson i Orrböle kärande och Pehr Samuelsson ( Per Samuelsson ) i Aspeå svarande, angående skuldfordran som tvistas om, är detta RÄTTENS DOM:Det fordrar Olof Johansson av Pehr Samuelsson 5 daler kmt. som skall återstå på länte penningar 20 daler kmt. år 1699 jämväl en cavering på 1699 för utlagor av 14 öre kmt., medan Pehr Samuelsson ville neka till denna skuld. Likväl medan han övertygas med klara kvittenser, så dömmes Pehr Samuelsson dessa 5 daler 14 öre kmt. till Olof Johansson att betala med 3 draler 24 öre kmt i expenser. I lika måtto dömmes Pehr Samuelsson betala till Oloff Johansson 1 daler 16 öre kmt. för skjutsen med Rote Båtsman varom Pehr Samuelsson själv kan söka Rotan om den sådant är skett till dess tvist, men för den pretenderade sig nu betalningen, göres Pehr Samuelsson såvida fri som.....efter sitt .... utgivit.

AGN1707,21/10,§18:I saken mellan Rachel Tomasdotter i Brewykvik kärande och Pehr Olofsson ibm. genom sin Faders, Olof Johansson svarande, angående husrum och en gärda på Bredviks-hemmanet som tvistas om, är detta RÄTTENS DOM:Alldenstund Rakel Tomasdotter ägt i Fadershemmanet i Bredwyk en gärda och husrum för sig vid alla omskiften och än ...... med Åbon genom köp efter Hr. Jonas Attmari skrifterliga intygan, och hon ingen betalning för denna sin rättighet uppgivet, så prövar Rätten för skäligt att hon samma rättighet må njuta vid hemmanet så länge hon lever, och sedan hemfalla gården, efter hon ingen annan hemgift äger, och är kommen till en hög ålder.

AGN1708,1/12,§9:Isack Jacobsson i Moo by andrager för sin broder Erich Jacobssons ibidem vägnar att på det med Olof Johansson och hans son Per Olofsson i Örböhle d. 9 juni år 1706 träffade jordeköp, att hemmanet Örböhle skall återstå 203 daler 16 öre kmt då han allenast på köpeskolingen bekommit 4 daler, och som Olof Johansson tillika med Pär Olofsson hemmanet åter försålt d. 23 februari 1708 till Johan Matsson i Dombäcksmark för 210 daler, förrän de själva det betalt, påstår Isack Jacobsson, att samma resterande köpeskilling måtte hans bem.te bror av dem tilldömmas. Så emedan Olof Johansson detta hemman vid sin påkomne sjukdom alldeles till sonen Per Olofsson övergivit, den där sedermera det försålt men ej mera uppburit av Johan Mattsson än 3 caroliner, samt tillstår på köpeskillingen med Erich Jacobsson vara obetalt 203 daler 16 öre kmt, havandes intet annat att föebära än sin oförmögenhet, den honom ifrån betalningen ej befria kan. Ty dömmer Rätten att därhos Per Olsson något till samma köpeskillings CLARERANDE ej vore att tillgå, så att Erich Jacobsson sin fyllnad bekomma kan , dess fader Olof Johansson då bära för bristen och det övriga svara och bestå Isack Jacobsson uti Rättegångs omkostnad 3 daler kmt.

AGN1708,1/12,§12:Olof Johansson i Örböle ( Orrböle ) och hjälp Prästen i Nordmaling Elias Hellenius som varit tvistiga i 2/3 delarna av en Renhud, angiva sig vara förlikta på det sättet att Hr. Elias skall ge Olof Johansson 3 dr. 48 öre kmt. för hans 2/3- delar i benämnde Rens hud, expenserna inräknade. Gjord förlikning Rätten dömde fast och ständig

AGN1754,18/3,§21:S:D: Företogs tvisten emellan Kyrkoherden Välärevördige och Höglärde Hr Mag:r Joh: Unaeus å Nordmalings Prästebords vägnar kärande och Ledsjö Byemän Jöran Pärsson, Erik Andersson och Asmund Swensson svarande angående rätta skillnaden i skog och mark bem.te Prästebord och Ledsjö by emellan, varvid Befallningsman Hr Olof Westman såsom Krono- och Comministern Vällärde Olof Wattrang såsom Consistorii fullmäktige tillstädes voro. Uppvisandes Hr Kyrkoherden den avfattning, som förl. år d. 2. Junii efter Höga Hr Landshövdingens i Orten förordnande blivit gjord av lantmätaren Hr Gerhard Edman över tvistelinjerne anförde Prästebords innehavare och Ledsjö boerne emellan. Varav befanns, att bägge parterne erkänt Hömyrhällan för skiljemärke, och att Kyrkoherden Unaeus i anledning av 1702 års Lantmätare Charta därifrån velat påstå finnes sträckande till Slättes sjön och så till Ledsjö ån. Men att Ledsjö byemän förmena linjen böra ledas ifrån ber.de Hömyrhälla till någre sammanlagde stenar på en Berghälla, Orrmyrhällan, en korshuggen tall, Valvmyran och Storhedskolan, vilket sistnämde märke, såsom änderå, Ledsjö byemän ock nu med åtskillige skriftl. vittnesbörd sökte bestyrka, varibland Erik Johansson i Sunnansjö, Mårten Nilsson i Baggård och Olof Olofsson i Orrböle vore tillstädes kallade deras intygan edel. att besanna, varjämte Hr Kyrkoherden Unaeus, som emot desse åberopade vittnen intet hade att påminna, även begärde att klockaren Jonas Arctaedius på ed sin höras måtte, som beviljades.

Efter avlagd vittnesed och anständig föregången varning, förhördes därpå Erik Johansson särskilt av 67 års ålder intygande sig utav sine förfäder av ålder hört, att skillnaden i skog och mark Nordmalings Prästebord och Ledusiö emellan varit uti Storhedskolan innerst på Storheden, ifrån Prästbordet räknad. Mårten Nilsson 83 år gammal vittnade, att han av sin fader Nils Mårtensson, som var 90 år, då han avled, oftast hörde, att skilnaden emellan Prästebords och Ledsjö skogen varit i Storhedskolan, och skall ben.de hans fader med flere gamle Män även i sin tid utgivit attest härom. Skolande förfäder förr honom detsamma berättat.Olof Olsson intygade, att han av sin fader, numera avl. Olof Johansson hört anförde Storhedskolan nämnas för skillnadsmärke emellan Nordmalings Prästebord och Ledsjö skogen. Vilken Storhedskola samtel. ben.de vittnen förklarade sig kunna utvisa.

Jonas Arctaedii vittnesmål var, att hans fader Klockaren Mårten Arctaedius i sin tid intill år 1726 eller 1727 nyttjat ett änge vid Storhedskolan, som Ledsjö byemän sedermera återfått. Och har han även berättats, det Ledjömännen hållit Storhedskolan för skillnad sig och Prästebordet emellan. Men dels skall ock den så kallade Storskolan hållits för skillnadsmärke och åtminstone desse märken tvistige. Skolande ock Pär Ersson i Ledsjö för tre år sedan utlåtit sig hava huggit en sved på Prästebordsskogen, eller den tract, som ligger emellan bägge desse ovanförmälte Skolor, vilket Ledsjö Byemän nu nekade sant vara. Att Slättessjön varit hållen för skillnad, det intygade för övrigt Arctaedius sig hört. Men de andre avhörde vittnen nekade sig sådant bekant vara.Parterne föreslogs förlikning, som Hr Kyrkoherden Unaeus samtyckte, såframt tvisten skulle delas i tu, därtill likväl Ledsjö byemän ej kunde förmås. Varföre såväl ben.de Hr Kyrkoherde, som Hr Befallningsman Westman förmente, att samma tvist ej utan Härads Syn avhjälpas kunde. På efterfrågan berättades, att Nordmalings Socknemän om denna råskillnads stridighet blivit kungjorde. Men sig dock ingen såsom fullmäktig nu på Tinget inställt. Slutl. anhölt Hr Kyrkoherden Unaeus, att den uti tvist varande skogstracten måtte ifrån all åverkan fridlysas till dess slut i Sak varder.

ResolutioEhuruväl Ledsjö byemän med åtskillige vittnen, som edel. hörde blivit, velat bevisa, att deras by och Nordmalings Prästebord emellan, skillnaden i skog och mark skall böra ledas till Storhedskolan ifrån Hömyrhällan och åtskillige där i linjen efter förl. års Lantmätare avfattning, åberopade och tecknade skillnadsmärken. Dock som å Prästebordets sida ej mindre i anledning av 1702 års Chartabeskrivning samma rålinje av Ledsjö byemän då för tiden, befinnes erkänd ifrån Hömyrhällan till Slättes sjön, än ock vittnet Arctaedius intygat, det den så kallade Storskolan för rå hållen varit. Alltså prövar Tings Rätten i betraktande av slika omständigheter rättvist, samt med sakens beskaffenhet, ägor och bolstada skäl rörande, likmätigt, att denna stridighet, utan uppå själva tvisteplatsen slutligen ej avgöras kan. Och utställes fördenskull till Häradssyn och dess beprövande, då laga tid infaller. Men emedlertid varder den tvistige trakten emellan Storskolan och Ledsjön ifrån all åverkan å både sidor vid 10 daler Smts vite fridlyst. 5

Olof Johansson i Orrböle begravdes 21/3 1709

Relationer och barn

Gift. Margareta Persdotter. Född omkring 1660. Olof Olofsson. Född 1697-10-29 i Orrböle, Nordmaling (AC) 3 . Död 1777-08-13 i Orrböle, Nordmaling (AC) 3 . 6

Källor

1. Nordmaling C:1 (1701-1745) Bild 65 / sid 117 (AID: v139681.b65.s117, NAD: SE/HLA/1010141)
2. Nordmaling (AC, Y) C:1 (1701-1745) Bild 63 / sid 113 (AID: v139681.b63.s113, NAD: SE/HLA/1010141)
3. Nordmaling (AC, Y) F:1 (1750-1817) Bild 77 / sid 145 (AID: v139699.b77.s145, NAD: SE/HLA/1010141)

Fotnot

1. I längderna from 1627: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarÅngermanlands handlingar, SE/RA/5121/5121.14/1627: 6B (1627), bildid: A0051943_00008, sida 3 tom¥ 1636
2. Omnämns i landskapshandlingar 1570-1619 1620: Boskaps- m fl längder, Norrland, SE/RA/5119/9/2 (1620), bildid: A0021551_00018
3. I Landskapshandlingar 1560: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarÅngermanlands handlingar, SE/RA/5121/5121.14/1560: 9A (1560), bildid: A0044299_00022 tom¥ 1569
4. "Öreälvens byar" sid. 384.
5. Kråken 20
6. I dödsrunan står det att Olofs far också hette Olofsson i efternamn men det måste vara Johansson (se under Olof Johansson)

• Personregister
• Efternamnsregister
• Ortsregister
• 

Gå tillbaka till startsidan.

Framställd 2026-04-25 med hjälp av Disgen version 2023.