Soldater och knektar
Under 1600- och 1700-talet så deltog Sverige i så många krig och detta krävde knektar.
Under hela 1600-talet var krigen en oerhört stor börda för hela svenska folket. Normerna för utskrivning av knektar fick stadga under1610-talet. Prästerna upprättade längder på alla män i socknen mellan 15 och 60 år, det s k utskrivningsmantalet. Dessa män indelades sedan i rotar och frånvarje rote utskrevs en man vid varje utskrivning. Den utskrivne knekten skulle vara mellan 18 - 45 år. Senare ändrades bestämmelserna så att åldersgränsennedåt för rotering blev 15 år och för utskrivning 16 år. Utskrivning till knekt innebar att i man uttogs till knekttjänst för livstiden. Tjänsten upphörde när man dog eller fick avsked av någon särskild anledning, i regel endast om man blev oduglig för tjänsten.
Ett indelningsverk upprättades 1695. Denna ordning för det svenska försvaret innebar för tex.Skellefte socken att 126 soldater utöverbefäl alltid skulle finnas tillgängliga och kunna utgå till kriget vid varje ofredstid. För hela regementet blev de så att folket, bönderna, skulle ansvara för försörjningen åt hela regementet. Bönderna skulle betala lön till alla befäl och i vissa fall ordna boställen. För soldaterna blev det så att tre bönder gemensamt skulleförsörja en soldat.
Under hela stormaktstiden, från 1621 till det stora nordiska krigets slut 1721, beräknas var tredje vuxen man ha dött i arméns eller flottans tjänst. Ca. 80 % beräknas ha dött främst av sjukdomar och inte av krigsskador. Den store dråparen under 1600-talet var rödsoten som slog djupa led i arméernas led. Under det svenska fälttåget i Danmark 1644 förlorade armén nära 3 500 av sina 10 000 soldater. Av dessa stupade 332 i strid, medan 3 147 dog i olika farsoter, togs tillfånga eller helt enkelt rymde.(Populär Historia 11/2005)
För tex. från Umeå socken utgick 3 unga män till kriget för varje bonde 1620 - 1690 och detta fortsatte under Karl XII och de krig han störtade in Sverige då mer soldater gick åt. Befolkningsmässigt innebar det att flesta unga kvinnorna kunde inte gifta sig, då männen försvann i krigen och hela folket utarmades.
För Umeå socken visades detta från Mantalslängderna:
Koloniseringen av Lappland
|
Ur Wikipedia:
Lappmarksplakatet, eller Kongl.
Plakat den 27 September 1673 , angående lappmarkernas bebyggande,
utfärdades av Karl XII . Det anslöt sig nära till förslag som
lagts fram av landshövdingen i Västerbotten län, Johan Graan.
I lappmarksplakatet konstaterades att land inom lappmarkerna som samerna inte hade någon nytta av skulle kunna brukas av svenska och finska åbor till ängsmark och mulbete, till kungens och rikets tjänst. De som anlade nybyggen lovades särskilda privilegier, nämligen:
|
Med Lappmarksplakatet 1673 så var en av morötterna till att kolonisera Lappland möjligheten att slippa ifrån risken för knektutskrivning. Med många finnar, som Örträsks grundare Johan Philipsson Hilduinen som pionjär var detta en början på en fortsatt kolonisering av Lappmarken.
Detta innebar konflikter med samerna om markanvändning men också med Umeåbönderna, för dessa slapp aldrig ifrån risken till knektutskrivning. Ur Domboken för Lycksele lappmark 1709 då ett mål avhandlades om att Umeåbönderna försökt att fånga några bönder ovanför Lappmarksgränsen för att få dem till soldater. Se vidare om Johan Johanssons kamp för att visa att han hade rätt att slippa knektutskrivning i Knaften.
Gå tillbaka till Allmänt sidan
