Vem
var far till vår ana Adam Nilsson från Lövånger,
det svaret kom från en mer ovanlig källa. Söker man runt på internet
eller bland många renommerade forskare är svaret givet. Det ser ut så
här:
1. 1695 så
döps sergeant Nils Giööks son
Adam. Fadder var bl.a. hans kapten Adam Gadd från Lövångers kompani. Det
borde då vara klart att han var vår anfader Adam Nilsson.
2. När jag kollat runt lite grand så verkar det flesta
anse detta, men så hittade jag några som var av en annan mening, bla hemsidor från Österbotten.
Under början av 1700-talet i Lövångers socken så fanns det tydligen 2
stycken Adam Nilsson: Nils Giööks son
samt en Adam Nilsson Buur.
Han var i sin tur son till en f.d. soldat i Lövångers regemente – Nils
Andersson Buur. Även
denne Adam verkar ha fått sitt namn efter respektive fäders kompanibefäl,
Adam Gadd. Denne Adam Nilsson Buur omnämns
bl.a. som fadder 2/1 1717.
3. Vem var nu vår Adam. En pusselbit får man av Giööks hustru död
19/11 1714.
4. Allt klarnade när jag fann i en bok över kyrkans
räkenskaper. Där finns ovanligare källa, en förteckning över bänklängder,
dvs vilka som sitter var i kyrkan, från 3/5 1730. Männen sitter på ena
sidan och kvinnorna på andra och där på bänkrad 9 ,plats 5, står det: ”Adam Nils mor på Giärdet” Det noteras också ”i Österbotten”
5. Detta visar att Adam Nilsson i Giärdet, vår anfader, inte kan vara Nils Giööks son då hans hustru dog
redan 1714.
6. Adams mor Carin Zachrisdotter dog i Westerby, Solf
socken i Österbotten 1/12 1742.
7. Var och när vår Adam födds lär vi nog aldrig få
veta. Han var enligt dödboken 70 år vid sin död, vilket skulle betyda
omkring 1690 och då fanns ännu inga födelseböcker ännu i Lövångers socken.
Hans syster Elisabet födds däremot i Österbotten 1702 dit familjen
flyttade efter att Nils Andersson Buur begärt
avsked från militären 1694.
Det här visar att det var lika vanligt med
kontakterna över Kvarken till Finland som mellan övriga närliggande bygder
i Västerbotten. Det är lätt att glömma att Sverige och Finland var ett
gemensamt rike då och att det ofta var lättare att ta sig fram till sjöss
än på land.
Gå tillbaka till Norrlandssidan